Feedback
Varan har lagts till i varukorgen
Ändrad bedömning av krav på kväverening
Vatten och avlopp 8 mar 2011
Kvävehalten i ett indirekt kväveutsläpp måste minskas om mer än 30 procent av avloppsvattnet från tätbebyggelse når känsliga vatten. Det är innebörden i nya föreskrifter från Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket ändrar sin vägledning för när krav på kväverening inträder och vilka förutsättningar som gäller för att uppfylla det alternativa kravet att reducera kväveutsläppet med minst 70 procent.

Fortsätt läsa – starta din prenumeration!

För 6 190 kr/år (ex. moms) får du obegränsad tillgång
till allt vårt digitala innehåll. Varje dag uppdateras nyheter
om lagar, regler, hållbarhet och ny teknik – i ett flöde som
du själv kan styra.


Prova kostnadsfritt i 14 dagar.

Om den sammanlagda reduktionen vid reningsverket, alla reningssteg inkluderade, och retentionen av det kväve som når det känsliga området tillsammans reducerar mer 70 procents av tätortens belastning så krävs inte någon ytterligare kväverening.Bild: Visby avloppsreningsverk, byggnaden Slamtork.
FAKTA Så tillämpades reglerna tidigare

Innan domen från EG-domstolen hade kommit tillämpades direktivet och föreskriften på så sätt att det inte krävdes särskild kväverening om mängden kväve från tätorten som når det känsliga området understeg 20 ton.

I denna beräkning inkluderades endast den mängd kväve som reduceras vid det primära och sekundära reningssteget samt retentionen för den specifika tätorten.

Det känsliga området är kusten från norska gränsen i väster till Norrtälje i öster. Om mer kväve än 20 ton nådde kusten krävdes full utbyggnad av kväverening. Det vill säga införande av tertiär rening vid reningsverket så att halten understeg 10 respektive 15 mg/l, alternativt att en reduktion av kväve på 70 procent uppnåddes.

Bevaka ämnen i artikeln

Vatten och avlopp Bestämmelser
Fackområden

Anläggning
Fler nyheter

Om den sammanlagda reduktionen vid reningsverket, alla reningssteg inkluderade, och retentionen av det kväve som når det känsliga området tillsammans reducerar mer 70 procents av tätortens belastning så krävs inte någon ytterligare kväverening.Bild: Visby avloppsreningsverk, byggnaden Slamtork.
FAKTA Så tillämpades reglerna tidigare

Innan domen från EG-domstolen hade kommit tillämpades direktivet och föreskriften på så sätt att det inte krävdes särskild kväverening om mängden kväve från tätorten som når det känsliga området understeg 20 ton.

I denna beräkning inkluderades endast den mängd kväve som reduceras vid det primära och sekundära reningssteget samt retentionen för den specifika tätorten.

Det känsliga området är kusten från norska gränsen i väster till Norrtälje i öster. Om mer kväve än 20 ton nådde kusten krävdes full utbyggnad av kväverening. Det vill säga införande av tertiär rening vid reningsverket så att halten understeg 10 respektive 15 mg/l, alternativt att en reduktion av kväve på 70 procent uppnåddes.