Innan domen från EG-domstolen hade kommit tillämpades direktivet och föreskriften på så sätt att det inte krävdes särskild kväverening om mängden kväve från tätorten som når det känsliga området understeg 20 ton.

I denna beräkning inkluderades endast den mängd kväve som reduceras vid det primära och sekundära reningssteget samt retentionen för den specifika tätorten.

Det känsliga området är kusten från norska gränsen i väster till Norrtälje i öster. Om mer kväve än 20 ton nådde kusten krävdes full utbyggnad av kväverening. Det vill säga införande av tertiär rening vid reningsverket så att halten understeg 10 respektive 15 mg/l, alternativt att en reduktion av kväve på 70 procent uppnåddes.