När skrot upphör att vara avfall

I höst träder kriterierna i kraft för när järn-, stål- och aluminiumskrot slutar att vara avfall. Villkoren tar sikte på det avfall som behandlas, det vill säga skrotmaterial för återvinning, behandlingsmetoden och kvaliteten på det återvunna och färdigbehandlade skrotet.

Innehavaren väljer

Det är innehavaren av metallskrotet som väljer ifall det ska klassas om. Då utfärdar innehavaren en försäkran om att det före detta skrotet uppfyller villkoren för omklassning. Juridiskt blir då innehavaren tillverkare av materialet.

Kraven som ska uppfyllas handlar exempelvis om att:

• farligt avfall, med vissa undantag, inte ska användas som råmaterial
• all mekanisk behandling som krävs för att skrotet ska kunna användas direkt i stålverk och gjuterier ska ha slutförts
• halten främmande material i det återvunna skrotet inte ska överstiga 2 procent.

Om innehavaren inte utfärdar en försäkran omfattas metallskrotet, precis som tidigare, av avfallslagstiftningen.

Produktlagstiftningen gäller för det som tidigare var avfall

Metallskrotet som omklassats och inte längre är avfall omfattas av produktlagstiftningen, exempelvis Reach. "Tillverkaren" är skyldig att registrera ämnet, men kan få undantag .

För att få undantag från registreringsplikten måste någon redan ha registrerat samma ämne och följande villkor vara uppfyllda:

• det ämne som är resultatet av återvinningsprocessen är detsamma som det ämne som har registrerats i enlighet med avdelning II,
• information om ämnet är tillgängligt för det företag som genomför återvinningen (säkerhetsdatablad eller motsvarande, se artikel 31 eller 32).